För ett år och 6 månader sedan, 8 juni 2010 så satt jag och oscar vid datorn hemma hos hans mormor och morfar och jag satt brevid honom då han satt å klickade på facebook. Helt plötsligt så gick han in på profiländringar och gick på ''relationsstatus" och kollade på mig då han var påväg att ändra till "i ett förhållande". Hans ögon frågade om han fick ändra, jag hade absolut ingen aning om hur jag skulle svara. Skulle jag hoppa upp och skrika av lycka och ba JAJAJAJAJAJAAA! vilket var exakt vad jag hade velat. Men istället försökte jag låta lite små kaxig å le lite fint å ba; gör som du vill, jag vill ju iallafall.. (skäms fortfarande att jag svarade på det viset..) Han ändrade iallafall och sa att jag skulle ändra så fort jag kom hem.. jag ändrade inte förrän några dagar efteråt för jag visste inte riktigt om det var sant, ofta en sån underbar kille ville vara med just mig?
Vi hade träffats i ungefär en månad den dagen vi blev tillsammans. Helt otroligt vad jag kommer ihåg vad glad jag var under de veckorna som jag spenderade med Oscar och de enda jag hoppades på var, snälla snälla snälla tyck om mig lika mycket som jag tycker om dig. Oscar gick ju 1 år på BTS i bispgården så han var ju alltid hemma på kvällarna så det var ju inga problem att träffas, speciellt då han hade epan och kunde åka till mig när han ville. Vi va ute och åkte väldigt länge på kvällarna och både min pappa å hans mamma ringde alltid och frågade vart jag/han var. Båda ba; Ja jag kommer snart... Kom vi snart? Nej, dom hann nog ringa 2 eller 3 gånger innan vi lyssnade. Vi brukade sitta utanför mitt hus och prata i flera timmar, och tiden gick så otroligt fort och det var så himla lätt att prata med han och efter 3 veckor visste han så himla mycket om mig och jag om han, allting var så himla rätt. Jag blev kär så himla fort, fast det inte va konstigt, så underbar som han är.
Alla har ju haft sina ups and downs och vi är även en av dom, men samtidigt har de alltid varit något som gjort att de spelade inte så stor roll vad som hände så drogs vi ändå till varann. Även om de har varit nära slutet många gånger så har vi ändå gått igenom det och gjort det bästa av situationen och jag är så jävla glad över det.
För de senaste halv året har varit som en dröm. Allt är perfekt och jag är så himla kär.
Världens finaste John Oscar Gisslén är jag kär i. Älskar han mest av allt på hela jorden.
Det bästa beslutet jag gjort var att flytta till Sundsvall och bo med honom. För de är så jävla underbart.
Känslan och slippa vara själv, ha en trygg famn att somna i varenda natt är obeskrivlig.
Han är ju bäst min fina Oscar.
Jag ångrar ingenting med dig Oscar, du är så himla jävla fin och otroligt underbar och jag klarar inte en dag utan dig, tack för att du finns och skiner upp mina dagar. Min loverboy.
Igår när jag satt vid datorn så satt Oscar vid sin dator oxå, och bad mig skicka massa bilder från min dator och jag fick verkligen inte kolla vad han höll på med... Man ba SCHYSST kille!
när han nästan var klar sa han att han orkade verkligen inge mera men att jag skulle komma och kolla ändå. Då hade han gjort en supersöt video om oss. Men efter 2.23 minuter så var det tomt och låten gick fortfarande så han bad mig lägga till dom sista bilderna, vilket jag gjorde.
Så jävla söt han är min loverboy. ♥
