he is my rock'n roll

aldrig har jag varit såhär skolless.
jag har sagt till mina vänner och till mig själv,
min mamma, min pappa, min mentor, min pojkvän,
att jag ska bli duktigare, men orken hittar inte enda fram till mig.

jag vill vara duktig, så duktig jag var när jag gick på kullsta och i 6an. birger (min mentor i 6an 7an) pratade bara gott om mig på utvecklingsamtalen. jag var långt fram i matten och tyckte skolan var jätterolig. vad hände sen? ja antagligen att allt blev mer allvar och redan i åttan satt jag å mina vänner å pratade om våra betyg, vad vi ville bli för något och vad vi skulle söka då vi gick ut nian.
det känns som att det var alldeles nyss. fast det var det ju iochförsig.

vi är där nu, jag har velat gått natur väldigt länge, men två veckor innan inriktade jag mig endast på media, kollade på estetik media, samhälle media. började helt plötsligt tänka på att jag vill bo hos min pojkvän i sundsvall, fast jag alltid har sagt att jag ska dela lägenhet med min bästavän? vad hände?

ibland är jag ledsen över hur jag ska göra. kommer jag förlora alla nu? kommer jag inte vara vänner med dom jag alltid varit vän med?

kommer jag vilja bo med oscar, kommer vi bli less på varann? kommer allt bli skit, kommer det sluta med att jag inte har någonstans att bo? har ingenaning.. kommer jag hitta nya vänner i sundsvall? eller kommer jag överhuvudtaget trivas? men ändå, ska det bli skönt att inte göra som dom flesta att flytta till östersund. även fast jag aldrig trott att det ska vara jag som är den som drar, så helt plötsligt vart det jag. fanny.

hur mycket fel jag en gjort, hur många felsteg jag tagit, hur mycket jag en svikit. hur mycket jag en ångrar, så måste det ju sluta gott iallafall?